Historien – Från starten till idag

När Hälsofrämjandets grundare hälsopionjären Are Waerland kommit ut med boken I sjukdomarnas häxkittel 1937 ansåg han sig vara färdig med hälsofrågorna, framöver skulle han ägna sig åt mer filosofiska spörsmål. Istället kom han i kontakt med Agne Vindmark på tidningen Frisksport och fram växte en idé om ett treårigt näringsexperiment med laktovegetarisk kost, deltagarna kom att kallas Solvikingar. Vid ungefär samma tidpunkt blev Are Waerland ombedd att skriva en bok om cancer och blev inbjuden att komma till Sverige och hålla föredrag. Resultatet blev boken Kräftans grundorsaker och ett välbesökt föredrag i Göteborg som följdes en hälsoturné genom landet.

Under de närmaste åren var Are verksam inom Svenska Frisksportförbundet men motsättningarna växte mellan hans kostprogram och frisksportledarna som prioriterade kraftsport och gymnastik. Slutligen lämnade Are Frisksportförbundet och bröt med frisksportrörelsen. Istället startade han tillsammans med några andra organisationen Allnordiska Förbundet för Folkhälsa, grunden till dagens Hälsofrämjandet och ett förlag som bland annat gav ut tidningen Solvikingen som kom att utvecklas till tidningen Hälsa. Hälsointresset tog fart och medlemsantalet växte, 1942 hade rörelsen över 6 000 medlemmar och fyrtiotalet kom att bli rörelsens första storhetstid. 1950 startade förbundet sin första hälsohemsverksamhet på Kiholm, då fanns det dessutom tjugoåtta Waerlandklubbar runt om i landet. Under femtiotalet arrangerades mycket utställningsverksamhet till exempel Den gröna linjen, Grönt så klart och Vår väg till hälsa men även andra evenemang som exempelvis Fastemarschen som gick mellan Göteborg och Stockholm 1954.

Vid den här tiden var fluoridering av dricksvattnet en viktig hälso- och miljöfråga. Förbundet stoppade det försök som gjordes i Norrköping och lyckades slutligen få fram ett totalförbud 1972. På sextiotalet var förbundet aktivt inom miljöområdet, läkaren Erik Lindberg och ingengören Olof Alexandersson arbetade för Hälsofrämjandets räkning fram skriften Biologisk trygghet som blev en storsäljare och Hälsofrämjandet tog täten i kampen för miljön. Björn Gillberg medverkade i miljökampanjerna som bland annat rörde ekologisk odling, homoslyr och slam på åkrarna. Andra miljöfrågor som förbundet arbetade med är stopp för flygbesprutning, skogsgödsling, hyggesplöjning, lövskogsbesprutning och konstgödsel.

Efter energikrisen i början på sjuttiotalet kom hälso- och miljöfrågorna åter i fokus och Hälsofrämjandet uppmärksammades både för sitt hälso- och miljöprogram. 1972 öppnades Tallmogården, intresset för hälsohemmet spred sig snabbt och det var snart fullbokat året runt. Förbundet deltog aktivt i kampen mot kärnkraft och fram till 1980 ökade medlemsantalet till cirka 11 000 medlemmar, då fanns närmare sjuttio lokalföreningar. Lokalföreningarna har genom åren haft en aktiv verksamhet med till exempel fasteveckor, föredrag, matlagningskurser och friskvårdsledarutbildning och riksförbundet ordnade bland annat sommar – och vinteraktiviteter på Tallmogården och semesterarrangemang på Sicilien.

En bra bit in på åttiotalet var intresset fortfarande stort men i slutet av årtiondet och under en stor del av nittiotalet ändrade det sig radikalt. Tallmogården gick i konkurs och de flesta hälsohemmen lades ner, medlemsantalet sjönk och lokalföreningarna minskade i antal. År 2000 gick Hälsofrämjandet och Svenska Vegetariska Föreningen ihop och kom att arbeta tillsammans fram till 2008. Bland annat arrangerades kurser för skolkökspersonal kring vegan- och laktovegetarisk kost som ett svar på att elever börjat efterfråga mer vegetarisk mat i skolan och kampanjen Friluftsliv med naturens skafferi. Förbundet genomgår i dagsläget en förändringsprocess, 2012 tillkom nya styrelsemedlemmar med starkt engegemang och ett förnyelsearbete har påbörjats. Exempel på det är arbetet med Andningens dag som uppmärksammas den 3:e februari varje år och den nystartade Andningsfonden.

Kurt Svedros

Förbundsordförande

FacebookTwitterGoogle+LinkedInEmailDela